sweetfeelings

Livet handlar verkligen om de val man gör och vad man prioriterar. Sen jag fick barn 23 år gammal så har jag fått prioritera bort saker för att mitt liv ska fyllas med det som är viktigt för min familj(jag och Nova) hur liten den nu än var. Nu när vår familj är dubbelt så stor så prioriterar man för fler personer. Detta gör man för att man vill prioritera vissa saker för sina barn, men också för sin sambo och familjen i helhet. Man har alltså gått från de egoistiska tänket där man satte sig själv i centrum för längesedan och nu gör man val för familjen. Mår familjen bra så mår jag bra. Sen så är det ju så att ibland måste man få egentid och tid till att göra vad man själv vill, men den tiden brukar oftast leda till att man längtar hem till familjen. Innan jag fick barn så var jag en ganska rastlös själ som ville så mycket, men jag visste inte vad. När jag fick barn så var det som att jag hittade hem. Då förstod jag att det var detta, kärlek till ett barn, som jag hade saknat. Nu när den känslan har fördubblats så kan jag bara konstatera att det är mina barn som gör mig lycklig. Det är hos mina barn jag hämtar min kraft och styrka. Det är när mina barn tittar på mig med sin blick av villkorlös kärlek som jag växer som människa. Barn föds och hamnar i sina föräldrars våld. De får inte välja sina föräldrar och jag hoppas verkligen att den dagen jag står inför mina barns ögon som vuxna individer att de ska känna att jag har gjort ett bra jobb. Ett bra jobb som mamma och att de kan känna att de kan bli lyckliga och få kraft av att ha mig som mamma så som jag känner för min mamma. Mina föräldrar har gett så mycket till mig och mina syskon. De har gett oss massor med kärlek och vi har känt oss väldigt trygga som barn. Detta vill jag nu ge till mina barn samtidigt som jag gör de valen som jag anser är bäst för mig och familjen i helhet. En grund av trygghet ska vara en självklarhet för dem och de ska veta att deras mamma alltid finns där för dem. Jag älskar er så mycker Nova och Elvis!