Tänk vad små, små saker kan bli stora som berg... Berg så höga som 7000 meter...! Ändå så vet jag djup inne att diskussioner, gräl, konflikter och bråk är nödvändiga i ett förhållande. Iaf i mina eftersom jag är i behov av att analysera och utvecklas som person och i förhållandet. Jag vill känna mig levande med den jag lever med då det gäller att få ventilera hur jag mår och känna stöd. Känner jag inte stödet så blir det svårt... Jag och Bobby har för det mesta ett lugnt förhållande, men ibland är det som att ett vulkanutbrott sker och allt blir väldigt hett och rött och sen blir det bara svart.. Vi lyssnar inte på varandra och vi har inte heller någon förståelse för varann. Detta är skitjobbigt och varje gång som det nu har hänt så har jag blivit skiträdd att det har varit slutet.
Vi båda blir kalla och stela som kylskåp.... Det är då jag kommer till medlartillståndet. Jag får bjuda in, gå till roten av problemet och tvinga min kära till att prata ut. Sen kommer vi varandra så mycket närmare än vad vi var innan. Det negativa med detta trots att det slutar bra är att det är så energikrävande. Hela dagen har gått åt till detta och jag hade velat att vi skulle komma till en punkt då vi inte hamnat i dessa galna gräl, men på samma gång så gillar jag tiden efter grälet.... Nu myser vi i soffan och jag uppskattar det massor. :)
Nu har vi patat i några timmar och kommit fram till hur vi ska bemöta varandra för att inte hamna i ett mörker där vi börjar kalla varandra för saker vi ångrar och behandla vandra illa. Jag hoppas att det dröjer till nästa gång och att vi då kan behandla varandra på ett respektfullt sätt. Att vi då koncentrerar oss på vad vi vill istället för vad vi inte vill och att försöka förstå varandra.
Jag tror att det är vanligt att par i konflikter är så fokuserade på sitt eget tänk och vad man själv vill ha så man glömmer bort den andra i förhållandet och att den också har känslor och blir berör på olika sätt utav det man säger. Det är svårt att vara lyhörd på den andra när man själv känner sig sårad och det är just detta som jag och min älskling måste jobba på, men nu blir det mys i soffan och jag lovar att ikväll blir det nog extra mycket kramar :)
Tack alla ni som visar omtanke! Det betyder mycket att ni finns där när det är kallt och mörkt:) Bobby passade också på att upplysa mig om att det är den internationella mansdagen idag... Det är min Bobby det, aldrig rädd för att dra ett "passande" skämt... :) (om det nu stämmer det han säger). Det får iaf bli titeln för inlägget:)
Livet går med racer fart med småbarn, dagis skola jobb och allt som innebär träningar föräldramöte mm mm men lovar det kommer en annan fas i livet sen:) det gäller bara att inte tappa bort varandra under vägen o inte ge upp direkt för man tycker olika. För Han är ju den han är -den som du blev kär i och tack vare hans föräldrar o deras uppfostran av honom blev han den blev. samma med dig du är den du är tack vare alla de som funnits för dig under din uppväxt. Alla reagerar olika, vi har under åren haft många "tysta leken" dagar.. pappa varaldrig den som blossade upp. men det krävs att man kan erkänna man har fel ibland, ääven om det aaaallllldddrrriiigggg händer:) sen kan man inte vara EGO längre i ett förhållande utan man måste GE varandra tid till annat. men inte så det tar tid från ER tid tillsammans. ibland måste man välja familjen o inte det andra, för det kommer mer av de i en annan fas i livet <3 kram fr storasyster.. ses vi i helg?