Jag tycker mycket, tänker mycket och anser mycket. Jag är en människa som är väldigt klar med vad jag anser om väldigt mycket. Detta betyder inte att jag inte kan ta kritik och det betyder inte heller att jag inte är ödmjuk eller kan ändra uppfattning snarare tvärtom, men kritiken ska självklart vara konstruktiv. Är det något jag älskar så är det utmanande människor som jag kan lära av. Har jag inget att lära eller utvecklas av så blir jag snabbt uttråkad. Jag är också en människa som söker bekräftelse i det jag tycker och tänker. Då menar jag inte att jag behöver bekräftelse för hur jag ser ut eller för vem jag är utan mer om hur jag tänker och tycker. Vill gärna vara en så öppen och god människa som möjligt, men när folk trampar på mig så stänger jag snabbt mitt skal och öppnar det inte mer igen för den människan. Anser att det är min överlevnadsinstinkt. Å visst har jag blivit påhoppad för olika saker, men jag tror att det beror på att jag är så rak i det jag tycker och tänker och vågar sticka ut när jag tycker att jag är bra på något och är trygg i mig själv. När jag var yngre hände det ofta, men nu rör man sig med likasinnade som är lika raka och öppna och då blir det mer sällan. Jag kan verkligen bli vansinnig på människor som försöker trycka ner andra som har lyckats med något och som inte unnar andra en stund i blickfånget. De menar oftast på att "Hon ska alltid synas, höras osv..." men so what? Vad är problemet? Umgås inte med personen om det är ett stort problem, men framför allt gå inte runt och klaga utan ta det med personen ifråga istället! Framförallt är tjejer så duktiga på att trycka ner varandra... Sluta upp med det och värna om dina "systrar" istället. Är så less på tjejer som gnäller på andra och inte unnar andra glädje och framgång!Jantelag är verkligen något som jag förkastar. Usch säger jag bara!!!!
Jag säger att du är värd varenda framgång som du får här i livet och jag bryr mig faktiskt om varenda människa jag möter... Faktiskt även om personen är elak för då tycker jag synd om den människan och tänker att den människan kan inte ha fått så många kramar i sina dar.
När en människa inte kan unna andra lycka och framgång så hoppar den snabbt på en människas brister och fel. Jag måste då uppmärksamma alla på att precis alla har brister och fel för att vi är just människor. Vi kan inte gå runt som perfekta individer och det skulle bli väldigt tråkigt och vi alla var perfekta. De som jag blir riktigt förvånad över är de som nästan njuter av att tala illa om andra. Jag vet att man kan ventilera om saker som man inte uppskattar om andra, men man gör det mer för att man bryr sig eller tycker att något är enbart jobbigt. Det finns dock de som skackar "skit". När blir det skitsnack? Jo det anser jag att det blir om man talar runt hos många och man talar på ett sätt där man svartmålar någon. Då har man gått över från att prata om något för att man behöver det för ens eget välmående till att bli att man vill någon annan illa. Dessutom så går det väldigt långt om man dessutom kastar skit på människan som man nu anser har brister och gör det på ett dåligt sätt där den som får skiten inte får någon konstruktiv kritik eller blir mottagen på ett ödmjukt sätt. Vill man ta upp en brist hos en annan människa så anser jag att man måste ha tänkt igenom vad man ska kritisera och varför? och vad man vill med kritiken. Är det för att man vill att personen ska växa och utvecklas så gör man det av rätt anledning och då ska man absolut hjälpa, men gör man det för att man vill kasta det på en människa för att man är arg och vill trycka ner den andra så anser jag att man är illa ute...
Efter denna hjärngympa ska jag nu ha fredagsmys med min familj.. Fotbollen är slut och Elvis sover... Nova och Bobby är bänkade i soffan redan så då återstår det bara att jag ska glida ner i soffan för nu börjar filmen "MODIG".